Som jag har längtat! Hela halva vintern har jag pratat om att vi ska ta en tur till stugan, men både ett och annat har kommit ivägen. Bland annat tog det väldigt lång tid innan isen la sig över havet. Och vi har haft lite svårt att hitta några lediga lördagar. Nu först i april kom vi till skott. Med skidor på fötterna gav vi oss av. Det var ställvis tjockt med snö, så skidor var nästan ett måste.
Där stod den lilla stugan och väntade, färdigt uppvärmd via ett textmeddelande. Det ska jag berätta lite mer om alldeles strax. Vi hade med oss en stor pulka med halva vårt bohag, kändes det som. Väl rustade för allt. Men vi glömde en viktig detalj. Det allra viktigaste, faktiskt. Nyckeln. Ni kan tänka er känslan.
Vad sjutton gör man då? Jo, man ringer räddarna i nöden. Världens snällaste människor. Mamma och pappa. De som är ägare till stugan och som håller reda på sina nycklar. Eftersom det började bli tid för eftermiddagskaffe lovade mina föräldrar att göra en utflykt till stugan de också. Med nyckeln i fickan. Och vi väntade snällt.
Äntligen kunde vi allihopa sätta oss ner och njuta av bulle och något varmt att dricka.
Jag och min familj har aldrig tidigare övernattat i stugan vintertid. Den har saknat riktig värmekälla, men ifjol installerade vi en oljevärmare som man lätt kan knäppa på genom att skicka ett textmeddelande. Teknikens under. Dessutom har vi utrustat stugan med treglasfönster. Oljevärmaren är bra eftersom den klarar sig på extremt lite elektricitet (solpaneler räcker gott även vintertid), den har mycket ren förbränning och dessutom leds förbränningsprodukterna till utsidan av stugan. Det finns också enklare varianter som placeras på golvet och som brinner ungefär som en stor fotogenlampa, men då får man räkna med att inomhusluften blir lite sämre.
När vi steg in i stugan var det alltså relativt varmt. Men med facit på hand borde vi ha knäppt på värmaren två dygn på förhand i stället för ett, för att alla sängkläder skulle ha hunnit torka upp ordentligt. Men det funkade så här också. En brasa i spisen gjorde att det kändes varmt och skönt, så vi behövde inte frysa.
Vi testade att koka mat på trefot. Extra gott blev det, inbillade vi oss.
Och det var inte bara vi som uppskattade värmen i stugan.
Vi tillbringade faktiskt hela eftermiddagen och kvällen inne i stugan. Det var svårt att röra sig på holmen till fots på grund av den djupa snön och vi kände att vi hade fått dagens ranson av skidning bara genom att ta oss dit. Stugmys är nog det bästa som finns.
På loftet var det varmt och skönt och nästa morgon vaknade vi till 20
graders innetemperatur och strålade sol och dimma ute. Så vackert!
Jag har inget emot att plumsa iväg till utedasset så länge man får njuta av så här fina vyer!
Två söta stackars svanar hade landat på isen på morgonen. Undrar vad de hittar att äta så här års?
Det blev en ganska kort vistelse den här gången, även om vi övernattade. Men hemfärden var en upplevelse i sig. Glimrande vårsol, slöjor av dimma och isig snö som frasade under skidorna.
Kommentarer
Skicka en kommentar