Jungfrudansen


När jag var liten kände jag varenda vrå av holmen som min egen ficka. Och det gör jag fortfarande. Sandstranden, den varma backen där det växer blåklockor, smultron och kattfot, slätten täckt av enbuskar, kullerstenarna, trollskogen med sina gamla fallfärdiga granar prydda med skägglav, hallonsnåren och den steniga strandlinjen med fågelbon och strandängar. Och kronan på verket - jungfrudansen. Den stensatta gamla labyrinten som finns nära holmens högsta punkt.


Bild ur Nordisk familjebok


Jag kommer ihåg hur spännande jag redan som barn tyckte att det var med jungfrudanserna och deras historia. Jag har läst mig till att de flesta havsnära nordiska jungfrudanser, eller trojaborgar som de kallas i Sverige, tros vara anlagda från och med 1300-talet och framåt, men några enstaka kan vara betydligt äldre. Ingen vet säkert vad de användes till och deras syfte har säkert varierat över tid, men troligen byggdes de av fiskare eller andra sjöfarare. Kanske skulle de bringa fiskelycka och bra väder. Folktraditionen säger att de användes för lekar, danser och skådespel med fruktbarhetstema. En annan teori är att de skulle hjälpa drunknade sjömäns och fiskares själar att få ro efter döden, så att de inte gick igen. Samma runda labyrintmotiv har förekommit på olika håll i världen i mer än 3 000 år, bl.a. på urgamla mynt från Kreta och bland de nordamerikanska Hopi-indianerna. Kulturer som knappast hade så mycket kontakt med varandra. Hur spännande är inte det? 

När min mamma var liten betade får på holmen och höll slätten och jungfrudansen öppen. Hon kommer ihåg att det fanns en till jungfrudans bredvid, som tyvärr har blivit övervuxen av buskar och träd. Numera är holmen naturskyddad vilket gör att allting växer lite för bra, men att rensa bort gräs och mossa som täcker labyrinten är tillåtet så länge man inte flyttar på stenarna, fick vi veta efter att ha rådfrågat museiverket. Och det är ju logiskt. Gör man ingenting så växer den snabbt igen och försvinner och det vore ju väldigt tragiskt. En ordentlig rensning blev gjord för ett antal år sen, men nu håller naturen igen på att få övertaget. Ena halvan av stenlabyrinten är hyfsat synlig medan andra halvan är mer eller mindre övervuxen av gräs och mossa. Det vore dags för en ny rensning, med andra ord.



Tänk om stenar kunde tala och berätta om sin historia.



Ingången till jungfrudansen vätter mot norr, där stigen till trollskogen börjar.



Här finns några intressanta artiklar att läsa om jungfrudanserna.
http://www.kvarken.org/assets/Uploads/Kultur-fakta-K5-v3.pdf
http://mfaa.abo.fi/article/labyrintens-gata-olost/

Kommentarer