När jag vaknade imorse kände jag mig både kulturell och sötsugen. Bryggde en kopp te, grunnade lite på livet och dagens program, och då slog det mig att vi inte besökt Brostugan på flera år. Katastrof. Nu ska bristerna i barnens närkulturella fostran korrigeras. Dessutom över en god våffla med sylt och grädde. Vilken bra kombination!
Brostugan är en liten brovaktarstuga från 1800-talet, belägen i vackra
Nykarleby, min barndomsstad. Och barnens också,
eftersom vi bor på landet i samma kommun, bara tio minuters körväg bort.
I brostugan bodde brovaktaren som bar upp tull av alla utomstående som
ville korsa bron. Sen 30-talet har den fungerat som sommarcafé.
Det första man ser när man stiger in i brostugan är de vackra väggmålningarna. De föreställer gamla motiv ur stadens historia. Målningarna i sig är inte så gamla som man skulle kunna tro, utan de är målade 1941 av konstnären Gunnar Klement. Mitt minne när det gäller historia är inte det bästa, men en sak kommer jag ihåg: 1808-09-års krig och slaget vid Juthas (inte långt från Nykarleby centrum) som leddes av von Döbeln. Han är den barske ryttaren ovan.
Vi beundrade väggmålningarna medan vi smaskade i oss varsin våffla.
När vi steg upp och skulle gå ut föreslog 14-årige sonen att vi skulle gå en promenad i de gamla delarna av stan. Åh, hann jag tänka, den killen har öga för det vackra, och kulturell är han också! Tills han halade upp mobilen och jag insåg att han bara tänkte jaga Pokemons. Nåja, det är ju trevligt med en promenad och man får vara glad så länge man duger som sällskap.
Kommentarer
Skicka en kommentar