Under den senaste tiden har jag försökt att börja handla och konsumera mer hållbart och långsiktigt. Och vad betyder det då?
Det är jag inte ens helt säker på själv. Men jag har strävat efter att undvika de värsta impulsköpen, satsa på kvalitet i stället för kvantitet, handla mer miljövänligt och handla mer närproducerat, eller åtminstone mindre Asien-tillverkat. Gynna närekonomin. Ibland går det bra, ibland mindre bra.
Det är inte alltid lätt att veta vad som är bäst att köpa. Är det bättre att köpa ett föremål gjort av ett icke-miljövänligt material som håller i 10 år eller längre, eller ett av miljövänligt material som håller i 2 år? Jag vet inte.
Ett av årets nödvändiga nyinköp är en handväska, och valet föll på en i renskinn, sydd i Sverige. Enkel, tidlös modell. Tråkig? Kanske, men jag som älskar naturmaterial älskar den här väskan. Och den ska få hänga med, länge. Har jag tänkt.
Under resten av året har jag inte tänkt köpa några tröjor, vantar eller mössor - inte till mig själv åtminstone. Jag ska sticka dem själv. Mer närproducerat än så blir det inte. Och vilket kärt besvär! Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag tittar för mycket på fina garner! Ja, ni hör ju. Att konsumera hållbart och köpa kvalitet kan vara en täckmantel för att få - just det, köpa och konsumera. Men när det gäller garner har jag bestämt att nästan, bara nästan, alla inköp är tillåtna så länge jag hinner sticka nånting av dem.
Alla vill eller kan såklart inte sticka själv, men det finns många andra som gärna stickar på beställning. Och lyckligtvis har utbudet av tröjor i bra material blivit större i butikerna. De vanliga kedjorna har också en stor andel ekobomull och i viss mån också ull och andra naturmaterial i kläderna numera.
Sen är jag precis som alla andra och faller för frestelsen då och då. Impulshandlar. Köper billigt och onödigt. Men viljan till bättring finns.
Kommentarer
Skicka en kommentar