Snön lyser vit på taken

 Ett snöigt landskap mötte oss imorse. Och det pirrade till lite i magen, nästan som när jag var barn - snö! Vintern kom lite överraskande eftersom sommaren varit så sen. Men egentligen är det ju inte det minsta konstigt. Första snön brukar komma i slutet av oktober på våra breddgrader, även om den brukar hinna smälta många gånger innan den bestämmer sig för att stanna en tid.

Jag skyndade mig att gräva fram skolbarnens vinterkläder. Jaja, i sista minuten som vanligt! Och jag får konstatera att vi borde ha köpt vinterskor och handskar på förhand. I vanlig ordning hittade jag bara handskar för vänster hand och skorna är för små. Men det ordnade sig med vantar och stövlar.

Själv har jag haft flexibla tider idag eftersom jag jobbat hemma med översättningar. Så vid middagstid begav jag mig ut på gården en stund med kameran över axeln för att föreviga detta plötsliga winter wonderland.

 

 

Jag tycker om årstidsväxlingarna. Åtminstone när årstiderna verkligen växlar och inte bara stampar på stället och inte kan bestämma sig. Det känns som att börja på ett nytt kapitel. Man får lämna det gamla bakom sig och börja på ny kula. Andra aktiviteter, andra kläder, andra temperaturer och ett helt annat landskap ute. Vi har haft snöfattiga vintrar i flera år och det är påfrestande när den mörka tiden blir så lång. Nu hoppas jag på en ljus och snörik vinter i år! Den rikliga mängden rönnbär lär betyda att oddsen är lovande. 

 Katterna var inte förvånade alls när de gick ut på trappan imorse. Snö har de sett förr. "Det var dags nu alltså", tänkte de kanske. "Nu har den där fluffiga vita kattsanden kommit".

Man kan inte annat är le åt den här koltrastens pigga uppsyn. Det är som om den vill visa mig hur fina rönnbär den hittat. Eller kanske reta mig. "Du kan inte ta den!"

Björktrastar och koltrastar samsades i samma träd. Och till min glädje hade småfåglarna hittat den nya  fröautomaten som jag köpte igår.

Den här snöiga typen var så bekväm att den inte flög bort emellan för att äta sina solrosfrön utan satt en lång stund på samma plats vid fröautomaten.

Jag vet att många andra inte är så glada över snön och den annalkande vintern. Men mitt snökonto står ännu på minus. Jag tänker inte ännu så mycket på snöskottning, vinande vindar, kalla fötter och beckmörka morgnar. Och de där oändligt många vinterdagarna som mest består av lera, slask och grått väder - de låtsas jag inte om just nu.

För som alltid när en ny årstid börjar lever jag på hoppet och ser bara det positiva framför mig: gnistrande soliga vinterdagar, barn som bygger snökojor, utflykter över isen till stugan och tända ljus inomhus. Just nu njuter jag av det vackra landskapet så länge det varar. För på lördag lär det redan vara över.