Stick och brinn

Något av det bästa jag vet med vintern är något så simpelt (nåja) som att hantera ved och att elda i kakelugnen. Det är något visst med ved. Den goda doften. Och ljudet och åsynen av brinnande björkved som knastrar svagt bakom kakelugnsluckan. Nu försöker jag bortse ifrån att vi just nu eldar med dammig skräpved som luktar gammal lada... Likväl knastrar den lika hemtrevligt.

En brasa i spisen är terapi, vill jag påstå, gärna i kombination med lite stickning. Och så har vedeldandet en terapeutisk effekt på elräkningen också.

I vinter har vi hittills klarat värmeförsörjningen med hjälp av en luftvärmepump som vi installerade i höstas och genom att elda i kakelugnen. Bara i sovrummen på vinden har vi på el-elementen, oftast på ganska låg effekt. Vårt hus är drygt 150 kvadratmeter, så jag tycker att värmepumpen och kakelugnen har gjort ett bra jobb hittills. Är det över nollan klarar sig värmepumpen i princip helt på egen hand, men blir det minusgrader upplever jag att värmen från kakelugnen behövs. Det blir intressant att se hur de två tillsammans klarar kallare temperaturer, för ännu har inte den riktigt hårda januarikylan slagit till.

Vår kakelugn monterades i samband med att vi byggde huset för sisådär 17 år sen. Det är en svensk kakelugn från Cronspisen och den har varit en riktig klippa under alla år. Det bästa med den är att den har en inbyggd fläkt (som tillval) som man kan sätta igång när man börjar elda, så börjar kakelugnen avge skön värme genast, samtidigt som den är ackumulerande och håller värmen länge efter eldning. Man får liksom snabb och långsam värme i samma paket.