Ni har väl inte undgått att höra om dna-testen som visar varifrån man härstammar? Nu har jag också fallit för frestelsen att låta testa mig, mest för att jag tycker att det är spännande och underhållande. Men naturligtvis också för att få en glimt av
mitt ursprung, även om jag har tillgång till en hel del färdig släktforskning. Ett dna-test kan ge ett ungefärligt svar på vilka etniciteter som gömmer sig i ens gener och vilka nu levande släktingar (som testat sig) man har runt om i världen, både från sin mammas och sin pappas sida.
Väldigt många av oss bär på gener från flera olika folkslag. Kanske främlingsfientligheten i världen skulle minska om vi alla insåg det? Dagens landsgränser behöver inte alltid hänga ihop med etnicitet och dna eftersom gränserna har förändrats mycket under historiens gång och folk alltid har rört på sig mer eller mindre. Man har ändå lyckats vaska fram vissa dna-markörer som skiljer olika "gamla" folkslag från varandra och på så vis kan man spåra sitt ursprung. Men generna säger långtifrån allt om ens rötter.
En hel del spår av våra förfäder finns inte längre kvar i vårt dna. Man ärver slumpmässigt 50 % av sin mammas gener och 50 % av sin pappas, så det är rätt mycket gener som faller bort och inte förs vidare. Det betyder också att syskon oftast ärver delvis olika gener och knappast får exakt samma resultat i ett dna-test. Men en del av arvet från förfäderna kan föras vidare i hundratals eller rentav tusentals år. Spännande!
Jag valde att göra mitt dna-test via MyHeritage eftersom de råkade ha ett erbjudande. Testet går till så att man beställer ett testkit som hämtas på posten. Sen är det bara att följa instruktionerna noggrant. Själva testet tar man genom att skrubba två bomullstops mot insidan av kinderna, placera proverna i varsin liten burk med en vätska i och skicka dem till ett dna-laboratorium i USA. Man kan spåra labb-processen via sin egen sida på MyHeritage.
De resultat man får är en uppskattning. Vissa riktigt närbesläktade etniciteter kan vara svåra att skilja åt och mycket små etniska dna-spår kan vara svåra att analysera, men man bör få en rätt bra överblick i alla fall. Min släkt har varit bosatt i samma område i hundratals år, så jag väntade mig inte några stora överraskningar. Men samtidigt hoppades jag ändå på någon liten surprise. Nånting spännande att fundera på.
Idag, efter flera veckors väntan, kom så meddelandet från MyHeritage att mina resultat är klara. Ni anar inte hur spännande det var att logga in och få ta del av resultaten!
Att jag huvudsakligen har en mix av finskt (61,6%) och skandinaviskt (22,6 %) dna var väntat med tanke på att min släkt är finlandssvensk sedan lång tid tillbaka.
Och så en överraskning. Jag har 14,6 % västeuropeiskt dna (som är vanligast i Frankrike, Tyskland, Belgien och Holland). Att andelen är så stor var verkligen en överraskning! Men samtidigt fick jag eventuellt ett svar på det vi i släkten länge vetat, trott eller åtminstone spekulerat om. Nämligen att min farmor har anor från Belgien via de valloner som arbetade på järnbruket i hennes hemtrakter Oravais och Vörå för ett par hundra år sen. Många i den trakten har väldigt mörkt hår och mörka ögon för att vara nordbor, så även min pappa och min farmor, troligtvis som ett arv efter vallonerna från södra Belgien. Men jag kan också ha anor från Tyskland.
De baltiska länderna har också gjort ett litet avtryck i mina gener (1,2 %). Baltikum är listade bland de tre vanligaste etniciteterna hos finländare.
Men det roliga tar inte slut här! På MyHeritage kan man också släktforska och göra ett släktträd. Och när man fått sina dna-testresultat kommer också ens dna att jämföras kontinuerligt med andra som gjort samma test och så ploppar det upp namn på släktingar som hittats i databaserna. Jag har fått över 8 000 matchningar redan! Folk från världens alla hörn, men mestadels från Finland, Sverige, Norge och USA. Jag kan konstatera att några av namnen jag får upp är släktingar jag känner. Man har till och med lyckats pricka in släktskapsförhållandet någorlunda rätt utifrån vårt gemensamma dna. Rätt häftigt!
Och så hittade jag en intressant träff i Belgien, en avlägsen släkting som inte verkar vara inflyttad från Norden. Jag kan se bitar av hennes släktträd och hennes etnicitetsuppskattning (som är 0 % finländsk och ca 80 % västeuropeisk). Kanske är våra gener sammanlänkade via någon av hennes förfäder som kommit hit till trakterna för att smida järn för ett par hundra år sen.
Det här är inte ett betalt samarbete.
Väldigt många av oss bär på gener från flera olika folkslag. Kanske främlingsfientligheten i världen skulle minska om vi alla insåg det? Dagens landsgränser behöver inte alltid hänga ihop med etnicitet och dna eftersom gränserna har förändrats mycket under historiens gång och folk alltid har rört på sig mer eller mindre. Man har ändå lyckats vaska fram vissa dna-markörer som skiljer olika "gamla" folkslag från varandra och på så vis kan man spåra sitt ursprung. Men generna säger långtifrån allt om ens rötter.
En hel del spår av våra förfäder finns inte längre kvar i vårt dna. Man ärver slumpmässigt 50 % av sin mammas gener och 50 % av sin pappas, så det är rätt mycket gener som faller bort och inte förs vidare. Det betyder också att syskon oftast ärver delvis olika gener och knappast får exakt samma resultat i ett dna-test. Men en del av arvet från förfäderna kan föras vidare i hundratals eller rentav tusentals år. Spännande!
De resultat man får är en uppskattning. Vissa riktigt närbesläktade etniciteter kan vara svåra att skilja åt och mycket små etniska dna-spår kan vara svåra att analysera, men man bör få en rätt bra överblick i alla fall. Min släkt har varit bosatt i samma område i hundratals år, så jag väntade mig inte några stora överraskningar. Men samtidigt hoppades jag ändå på någon liten surprise. Nånting spännande att fundera på.
Att jag huvudsakligen har en mix av finskt (61,6%) och skandinaviskt (22,6 %) dna var väntat med tanke på att min släkt är finlandssvensk sedan lång tid tillbaka.
Och så en överraskning. Jag har 14,6 % västeuropeiskt dna (som är vanligast i Frankrike, Tyskland, Belgien och Holland). Att andelen är så stor var verkligen en överraskning! Men samtidigt fick jag eventuellt ett svar på det vi i släkten länge vetat, trott eller åtminstone spekulerat om. Nämligen att min farmor har anor från Belgien via de valloner som arbetade på järnbruket i hennes hemtrakter Oravais och Vörå för ett par hundra år sen. Många i den trakten har väldigt mörkt hår och mörka ögon för att vara nordbor, så även min pappa och min farmor, troligtvis som ett arv efter vallonerna från södra Belgien. Men jag kan också ha anor från Tyskland.
De baltiska länderna har också gjort ett litet avtryck i mina gener (1,2 %). Baltikum är listade bland de tre vanligaste etniciteterna hos finländare.
Men det roliga tar inte slut här! På MyHeritage kan man också släktforska och göra ett släktträd. Och när man fått sina dna-testresultat kommer också ens dna att jämföras kontinuerligt med andra som gjort samma test och så ploppar det upp namn på släktingar som hittats i databaserna. Jag har fått över 8 000 matchningar redan! Folk från världens alla hörn, men mestadels från Finland, Sverige, Norge och USA. Jag kan konstatera att några av namnen jag får upp är släktingar jag känner. Man har till och med lyckats pricka in släktskapsförhållandet någorlunda rätt utifrån vårt gemensamma dna. Rätt häftigt!
Och så hittade jag en intressant träff i Belgien, en avlägsen släkting som inte verkar vara inflyttad från Norden. Jag kan se bitar av hennes släktträd och hennes etnicitetsuppskattning (som är 0 % finländsk och ca 80 % västeuropeisk). Kanske är våra gener sammanlänkade via någon av hennes förfäder som kommit hit till trakterna för att smida järn för ett par hundra år sen.
Det här är inte ett betalt samarbete.
Kommentarer
Skicka en kommentar