Jag har levt i över 40 år utan en enda allergi. Ja, förutom mot penicillin då. Men det räknas väl inte?
Men under de senaste 8-9 åren har jag ärligt talat utmanat mig själv lite väl mycket när det gäller allergener. Jag har tillverkat doftande tvålar och ljus, haft och har höns och vaktlar som dammar otroligt mycket, hanterat hö, börjat sticka mycket och tagit anställning i garnaffär. Att sitta och sticka med löst spunna garner på ett lurvigt och troligen också ganska dammigt fårskinn, framför en kakelugn som har en fläkt som blåser upp all lös ull och damm, har visat sig vara en utmaning för mycket. Lägg till den torra vinterluften på det.
Jag har misstolkat symtomen och kanske också blundat för dem en tid, men nu får jag erkänna det: jag får ibland allergiska symtom när jag stickar med vissa garner. Så nu får jag hålla en motvillig paus tills läget lugnat ner sig lite. Knapra i mig lite antihistaminer vid behov. Symtomen är en brännande känsla i näsan och bihålorna, med efterföljande huvudvärk. Och rinnande näsa.
Men tror ni jag tänker ge mig? Nejdå. Jag måste bara göra lite justeringar i miljön, tänker jag. Först en längre stickpaus så kroppen lugnar ner sig. Av med fläkten och bort med det dammiga fårskinnet. Sen ska jag testa andra garner. Just nu ligger en stickning med det norska garnet Peer Gynt och väntar, och det är ju mer långfibrigt och lite tätare spunnet än de garner jag brukar använda. Ett väldigt hållbart garn också, säger de som testat. Det tror jag på. Vi går mot ljusare tider, och under vår och sommar kan man sitta ute och sticka.
Under tiden vill jag ha något annat kreativt att göra. Yngste sonen har börjat skulptera i modellera och lera, och det sistnämnda tänkte jag också testa. Nu har maken kommit över en begagnad drejskiva för en relativt billig penning och den står nu i garaget redo att testas. Minstingen har faktiskt redan provat och tyckte det var jättekul. Han åstadkom bland annat två fina vaser. Jag kommer ihåg att jag också drejade en vas i högstadiet, men där slutar min erfarenhet. Men jag kan ana att jag skulle tycka om det.
Under året som gick har jag också roat mig med att sticka och tova små väskor, men den hobbyn får jag nog ta paus med tills jag kan sitta ute och sticka. Men jag tänkte i stället testa att sy ett par små mjuka läderväskor. Sy i läder är inget jag testat förr men med hjälp av Youtube lär man sig det mesta. En bit renskinn är beställd, så får vi se vad det blir av den. På jobbet har vi börsknäppen i olika varianter - kanske testar jag att använda sådana som stängning. Vi får se.
Men under de senaste 8-9 åren har jag ärligt talat utmanat mig själv lite väl mycket när det gäller allergener. Jag har tillverkat doftande tvålar och ljus, haft och har höns och vaktlar som dammar otroligt mycket, hanterat hö, börjat sticka mycket och tagit anställning i garnaffär. Att sitta och sticka med löst spunna garner på ett lurvigt och troligen också ganska dammigt fårskinn, framför en kakelugn som har en fläkt som blåser upp all lös ull och damm, har visat sig vara en utmaning för mycket. Lägg till den torra vinterluften på det.
Jag har misstolkat symtomen och kanske också blundat för dem en tid, men nu får jag erkänna det: jag får ibland allergiska symtom när jag stickar med vissa garner. Så nu får jag hålla en motvillig paus tills läget lugnat ner sig lite. Knapra i mig lite antihistaminer vid behov. Symtomen är en brännande känsla i näsan och bihålorna, med efterföljande huvudvärk. Och rinnande näsa.
Men tror ni jag tänker ge mig? Nejdå. Jag måste bara göra lite justeringar i miljön, tänker jag. Först en längre stickpaus så kroppen lugnar ner sig. Av med fläkten och bort med det dammiga fårskinnet. Sen ska jag testa andra garner. Just nu ligger en stickning med det norska garnet Peer Gynt och väntar, och det är ju mer långfibrigt och lite tätare spunnet än de garner jag brukar använda. Ett väldigt hållbart garn också, säger de som testat. Det tror jag på. Vi går mot ljusare tider, och under vår och sommar kan man sitta ute och sticka.
Under tiden vill jag ha något annat kreativt att göra. Yngste sonen har börjat skulptera i modellera och lera, och det sistnämnda tänkte jag också testa. Nu har maken kommit över en begagnad drejskiva för en relativt billig penning och den står nu i garaget redo att testas. Minstingen har faktiskt redan provat och tyckte det var jättekul. Han åstadkom bland annat två fina vaser. Jag kommer ihåg att jag också drejade en vas i högstadiet, men där slutar min erfarenhet. Men jag kan ana att jag skulle tycka om det.
Naturfärgat renskinn. Jag ska testa att sy i antikbrunt. Bild från slöjddetaljer.fi
En gammal läderväska. Så söt i all sin slitenhet. Bild: Pixabay
Kommentarer
Skicka en kommentar