Bland rosor och pioner

Nu är det fest, för det är mycket som blommar i trädgården här hemma! Perenner, rosor, pion... Här kommer en trädgårdsrunda.

Misan njuter bland vit blodnäva - en favoritperenn med lång blomningstid, som växt sig lite högre än väntat.

Terrassblommorna är på sitt föraste nu.

Men den stora stjärnan just nu är nog den gamla pionen! Jag tror att den är en Sarah Bernhardt - en gammal klassisk sort med ljuvligt blekrosa blommor med röda stänk. Blommorna är riktiga gräddbakelser, stora som assietter, och doftar underbart.

Vi hittade den i det höga gräset på en gammal granntomt som vi köpte innan vi byggde vårt hus. Då blommade den inte, men min mamma kände igen pionbladen, så vi flyttade den till paradplatsen bredvid trappan och grävde en riktigt stor grop åt den som fylldes med mullrik matjord.

Och där har den stortrivs sedan dess och blommat troget varje år. Plantan är över en meter i diameter.

Årets vackra och långa pionblomning gav mersmak, och innan jag visste ordet av kom jag hem med en kasse med tre nya pioner: vita Festiva maxima, röda Karl Rosenfield och en namnlös cerisefärgad som visade sig vara felmärkt, men vacker och väldoftande.

De nya pionerna har fått bosätta sig i rabatten ovan. Ifjol planterade jag två rhododendron här, men insåg att de kommer att bli för stora och höga, så jag flyttade dem till en annan plats och kalkade jorden så att de nya pionerna förhoppningsvis ska trivas.

Vi vandrar vidare till norrsidan. Där växer stjärnflockan Astrantia major 'Lars', som från början var mörkröd men som har frösått sig i olika rosa toner.

Där finns också ett stort buskage med löjtnantsjärta, som blommar hela sommaren här i det skuggigare läget, och lite andra skuggtåliga perenner som funkia och astilbe.

Och bredvid garaget står rhododendronplantorna som fick flytta på sig. Jag har bra erfarenhet av rhododendron på vår tomt, i rätt läge förstås. De här två är rosafärgade 'Haaga'.

Vi har också ett buskage av rhododendron 'St. Michel', också den en finsk sort som syns på bilden nedan. Härdig som tusan!

På den här sidan av tomten, som vätter mot landsvägen, är blomsterprakten inte så stor just nu, utan vi har satsat mer på träd och lättskötta buskar. Det gamla äppelträdet pryder alltid sin plats.

Rosor som vi planterat här är vresros-hybriden 'Pink pavement' och klassikern Finlands vita ros som man bara måste ha.

Pink pavement är en tålig, robust, snabbväxande och tät buskros som ska tåla vägsalt och andra strapatser. Den håller precis på att slå ut i blom. Busken behöver skäras ner helt med några års mellanrum för att hålla sig fin. Vi har ett helt buskage av den och den sprider sig villigt.

Jättegott doftar den också, som de flesta vresrossorter.

Det här är allt som är kvar av de väldoftande blommorna på Finlands vita ros. Men busken kompenserar senare med vackra höstfärger.

 

Och så har jag skaffat två nya alldeles ljuvliga rosor! Dem ska jag plantera imorgon.

Den första av nykomlingarna heter Martin Frobisher.  En väldoftande och otroligt vacker kanadensisk buskros. Också den har vresrosblod, även om det inte direkt syns på bladen. Det gör den tålig och vinterhärdig med lång blomningstid.

Jag gillar rosor med mer naturligt och buskigt växtsätt. Fina rabattrosor med blanka blad är inte riktigt min stil, även om de förstås är vackra, utan jag föredrar i stället vinterhärdiga tåliga buskrosor som smälter in i den övriga grönskan. Vi bor på en öppen och blåsig plats, så växter som inte är rejält härdiga klarar sig inte här, har det visat sig.

Nykomling nummer två heter Louise Bugnet - också den en härdig kanadensisk vresroshybrid. Knopparna är rödaktiga och slår sedan ut till en vacker vit blomma som doftar alldeles ljuvligt.

Kanske blir det ett inlägg från köksträdgården senare i sommar. Den är ett lite sorgligt kapitel just nu och skulle kräva lite insatser. Den som lever får se! Under tiden fortsätter jag att lukta på blommorna, som tjuren Ferdinand.